Länge sen...

Hela september har bara flugit iväg, flyttat stora dottern till Gävle, satt igång med projektet http://www.fiskenyheter.se/ osv, har totalt glömt bort min egen blog... det ska jag inte göra mer, den blev visst ledsen. Så, det kommer mer idag, en väldigt och smått unik tur till Vallentunasjön för att tråla vitfisk, kunde jag inte ens tro i mina vildaste drömmar att jag skulle får vara med om något som detta, se längre ner Framöver då, jo, snart går bilen mot Norge med goa gubbar som jag ska fiska havsfiske med... Otroligt att jag i stort sett aldrig gjort detta förut, när jag var pojk var jag på tur till Falkenberg men vi blåste inne, några fisken hanns med i Nynäshamn innan torsken försvann oxå, också för säkert 25 år sedan... Sen får vi se, vertikala ska jag bara göra men vet inte när...

Att Tråla eller inte Tråla, det är frågan

Sedan säkert ett år tillbaka har rykten om att Vallentunasjön i Stockholm skulle bli föremål för trålning cirkulerat, spekulationerna över vilka effekter detta skulle ha på sjön har varit många! Denna vecka startade projektet benämnt ”provtrålning”. Som inbiten sportfiskare reagerade jag och många andra med skepsis, bitterhet och kanske tom rejäl ilska. Vallentunasjön är historiskt sett en av Stockholms och hela Upplands absolut bästa sportfiskesjöar efter grov gös. Inte nog med gösen, sjön har också stor gädda och ett fint ålfiske (dock förbjudet att ta upp sedan några år tillbaka). Naturligtvis har vi alla varit mycket rädda för att få vårt sportfiske förstört och gösbeståndet påverkat negativt, speciellt upprörda har många varit över att argumentet har varit att göra sjön mer attraktiv för tex badning, då den är starkt grumlig, genom att reducera fiskbeståndet (minska andelen växtplankton). Ett ur mina ögon ganska klent argument för att laborera med fiskebeståndet, dessutom respektlöst mot övriga som finner rekreation och spänning vid sjön genom tex sportfisket. Täby och Vallentuna kommun har verkligen varit dåliga på att belysa den ekologiska delen av denna plan, för det finns nämligen en sådan och den är faktiskt inte så dum, även om det verkar minst lika viktigt för kommunen att folk kan se sina tår när de badar…

Jag bestämde mig för att gräva lite i detta… Så, sent i går kväll fick jag via en av de aktiva tillsyningsmännen i sjön, Thomas Fischer, telefonnumret till projektledaren för trålningsföretaget, ett tag trodde jag att det var något slags missförstånd! Projektledaren är förutom trålningsansvarig också en känd sportfiskare vid namn Jimmy Lindahl… Snacka om att jag blev förvånad, ja ni förstår nog, hur går detta ihop, trålning och sportfiske! Nåväl, på vänlig skånska erbjöd Jimmy mig att följa med under morgondagen för att bena ut begreppen, kl 0700 var jag på plats vid Vallentunasjön och blev utkörd till en av det två stora trålningsbåtarna, Mörten och Braxen. Jimmy började förklara .

Trålningen sker efter vitfisk, brax, björkna, mört löja m.fl. arter. Genom att få bort dessa fiskar försöker man återställa en slags balans i vattenmiljön. Vitfisken är helt enkelt för många till antalet. Det medför att den hårda konkurrensen om t.ex. djurplankton som föda gör att andelen växtplankton blir dominerande, ökar och grumlar igen sjön. Under denna vecka av trålningen hade Jimmy och hans kollegor även konstaterat att årsynglen av gös i många fall var undernärda och med stor sannolikhet inte kommer att överleva vintern, detta pga brist på djurplankton. Gösen måste ha gott om djurplankton sin första levnadstid för att snabbt kunna växa och gå över på fiskdiet och komma i kondition för vintern. Jag kunde själv konstatera att stor del av den trålade fångsten, vi gjorde två tråldragningar under morgonen, såg ut att lida brist på föda…

Braxnarna var t.ex. på tok för taniga över ryggen, likadant med de många rudor som togs upp.

Jimmy och hanskollegor berättade även om de lyckade projekt som genomförts i både Ringsjön och Finjasjön, i stort sett alla fiskarter når högre vikter, även vitfisk som t.ex. brax, och är i väsentligt bättre kondition än före trålningsprojekten. Ja, som läsare börjar ni kanske ana att min ton nu är lite mer positiv än tidigare. De rovfiskar som fångades under trålningen jag var med på sorterades snabbt bort och återutsattes, jag kan nog lova att gösarna och gäddorna som fick simma tillbaka (samtliga som fångades) inte blev sämre behandlade än de blivit om de fångats via trolling eller vertikaljiggning... Sammantaget denna vecka har Jimmys båtar trålat ihop ca sju ton vitfisk som via lastbil förs till Käppalaverken för att rötas till gas. De har alltså inte gått till spillo.

Efter denna ”inspektion” på plats kan jag bara konstatera att jag önskar att Vallentuna- och Täby kommun låter Jimmy Lindahl, inlånad för projektet från Hässleholms kommun, får fortsätta att tråla/ vårda Vallentunasjön. Minimal mängd gös och rovfisk tar skada, sikten i sjön förbättras (grattis alla badare) och kondition och vikt på våra finas gösar kommer på sikt att öka. Men bara om det blir en fortsättning, blir det en sådan? Frågan ställs öppet till respektive kommun….

Underbara Emån...

Vägen via Norrköping o ut på E22:an går fort, kanske lite för fort när suget mot Småland bultar i kroppen. Vi är på väg mot underbara Emån. Smålands vackraste å med kanske världens största havsöring, guds egen favoritfisk. Besöken för mig och Anders har varit heliga de sista tretton åren. En oväntad operation är nog allt som hindrat oss från våra årliga besök, varje höst och varje vår, ibland också en junitur på storlaxen. Denna gång är det höstfiske som hägrar, så stora och vackra fiskar men så svåra, så väldigt svåra. Trots att höstöringen är ökänd för sin tjurighet så kan vi inte säga nej till fiske, svårigheten har blivit en del av tjusningen. Jag ska inte säga att det har varit enkelt att inta den attityden men det är nödvändigt, insatsen i tid är stor och belöningen är ringa i mängd men enorm i tillfredställelse när det lyckas.

Vi bor som vanligt i herrgården, ofta rum fyra. Herrgården är enkel men rustik, fisket sitter i väggarna. Gamla avritningar av drömöringar, kartor mm, allt andas sportfiskehistoria. Det kombinerade köket och relaxrummet som renoverades för några år sedan i lantlig stil med mycket trä känns märkligt mycket hemma… Så är det jämt på Em.

På morgonen är det ett obligatoriskt besök i laxboden, ja så heter den sedan första decennierna på 1900: talet trots att kanske öringboden vore mer korrekt. Under första årtiondena av 1900 talet gjorde man ingen större skillnad på lax och öring. Här finns den intressanta pärmen där all fisk för säsongen noteras och javisst, statistiken lovar samma som det tidigare telefonsamtalet till fiskmästare Kent, det fångas minsann fisk… Det rinner hyfsade 25 kubik, bra… Anders tar sig ut på pontonbryggan i Homepool, här fiskar han alltid bra och då hans rygg inte är den bästa så finns det även ett visst mått av bekvämlighet att finna i bryggans plana golv. Själv sätter jag mig en bit upp i Homepool, nära stora träbron, kanske under samma träd som forna legender suttit under. Kanske satt Theodor Ancarcrona här och funderade på flugval, eller varför inte självaste Anthony Crossley, tänkande på hur man bäst kunde styra en tung våt silkeslina i strömt vatten vilket slutade med utvecklingen av den första flytlinan, silkeslina rejält infettad, utprovad vid Em… Själv är jag ingen legend… mina tankar handlar om vilken fluga jag ska använda och hur stor medan jag myser och har det bra. Det blir en 1 ½ tummare, en Em Silver på minitub i koppar. Storleken är rätt för vattenföringen och färgerna, rött, grönt, blått o silver är klassikt på Em.

Fisket går trögt. Det är sällan eller aldrig som jag lyckats på morgonen vilket också lett till att jag gärna ligger och filosoferar någon extra timme i sängen innan fiske eller kanske är det därför jag inte lyckas. Nåväl, Homepool gäckar men kan också visa sig givmild, det stramar till i linan i höjd med laxboden, hjärnan står still och kan inte ta in att det är fisk på…klockan är ju bara drygt tio! Några snabba knyck och en rullande fisk i ytan säger öring, inte lax och sedan är det över… Ja där hade man sin chans, huggen är ju så få och så står man okoncentrerad och tänker på annat. Funderar på om jag kan skylla mitt misstag på någon annan men går bet, jag är en klant, en misslyckad figur i konstiga vattentäta byxor som går över bröstet! Samtidigt som jag ömkar mig själv ser jag rörelse på andra sidan ån. Harald, en medfiskare, bosatt i Bryssel men trogen Em, med en skön sydväst på huvudet backar vingligt ur vattnet med böjt spö. Han strör verkligen salt i såret men jag sväljer snabbt och ropar en fråga om han behöver assistans, jag vill verkligen inte, är sur o arg över åns orättvisa tilldelning av fisk. Harald är inte nödbedd, jag ställer spöet, greppar kameraväskan och tar mitt uppdrag på allvar, en kort springtur över den gamla träbron och jag är framme, Harald har med skicklighet drillat klart sin fisk, en stor stygg hane på säkert styvt sex kilo. Jag halkar ner för åkanten och lyckas på första försöket få ett bra grepp om stjärten och en arm runt buken. Harald strålar av lycka när han får ta över fisken i sin famn. Han har landat sina drömmars öring. Vi fotar snabbt och säger adjö till fisken. Harald darrar lite, snuset sitter lite varstans kring hans mun men vad gör det, hans dag är perfekt och vi skrattar o ler, kanske skäms jag lite för att jag var avundsjuk, fast det var ju bara för en sekund … Efter att ha spankulerat tillbaka och när jag ändå är i farten landar jag två laxhonor åt andra herrar, vackra men kanske lite smala laxdamer som glittrar i silver. Kanske har jag funnit min uppgift i livet, att landa fisk åt andra…. Nä, inte vara bitter nu.

Höstfisket är svårt, så svårt. Jag behöver lite förnyelse. Jag kilar återigen över träbron till norra sidan och fiskar snabbt, men nu koncentrerat, Ancarcronapool, låter linan växla pool över brytet till Barretpool som är lite svårare, strömmarna krånglar till linan och avfiskningen känns sämre men det är bara en illusion. Nu är jag med när hugget kommer. Fisken nappar så hårt att rullen knarrar till ordentligt. Den går upp o rullar, knycker och tar lina. Underbara öring… nu vet jag varför jag kommer tillbaka…. Hjärtat dunkar, det är ju löjligt, jag är ju över fyrtio men så är det. Fisken blir trött och jag gör som alltid, backar sakta ur vattnet, upp på åkanten och fisken följer nu snällt med. För många år sedan lärde jag mig att låta fisken landa sig själv, det funkar också idag. Med rejäl press så strandar fisken, de sista paddeltagen fisken gör lyckas jag styra rakt fram o vips ligger fisken rygg i grunt vatten av egen maskin, det är bara att plocka upp den och försöka få ordning på mig själv…

Varje fångad öring i Em är speciell, denna fisk har fått lätt lekfärg, skiftar underbart mot brons och har många tätt sittande prickar, vilken vacker fisk, kanske guds krona i skapelsen av fiskar. Mitt ståhej i Barretpool har väckt uppmärksamhet och vännen Anders står klar med kameran och skjuter några täta bilder. Vi sänker ner fisken och låter den andas, vi njuter av guds favoritfisk några sekunder innan den sakta simmar vidare. ”Denna dag ett liv” sa farbror SaltkråkeMelker, jag håller med.

Fisket slutar kl 1900 på Em. Vi avslutar redan kl sex. Att sakta varva ner och umgås i herrgården är ett nöje i sig. Här har många möten lett till livslång vänskap. Kontakter knyts, erfarenhet utbytes… ”hur vare i Ponoi, nappa rysslaxen”, liknande fraser hörs genom kvällen. Själv är jag ganska lugn, jag har ju landat en av guds egna fiskar och det funkar som en blandning av lugnande och lyckopiller. Här finns svenskar, tyskar och danskar. Den sammanlagda erfarenheten av flugfiske är enorm! Jag är inte bäst, har inte mest rutin men jag har fångat fisk ändå, ikväll är jag kung i min egen lilla värld, ”Denna dag ett liv” Hell Melker…

Em är svensk flugfisketradition om något. Här har det fiskats ”lax” med fluga sedan början av 1900: talet. Att öringen och i viss mån laxen överhuvudtaget äntrar ån är till stor del Gustaf Ulfsparre och hans son Göran Ulfsparres förtjänst. Ån har aktivt vårdats och setts efter av dessa två på ett sätt som saknar jämförelse inom svenskt sportfiske. Gustaf gick bort för ett antal år sedan och Göran fortsatte hans verk men har nu pensionerat sig som Fiskmästare. Dock är Göran fortfarande mycket aktivt genom Gustaf Ulfsparres stiftelse, som verkar för åns bästa. Har du tur och vistas vid Em kanske du träffar Göran, han bor kvar i en av herrgårdens flyglar och är vid 80 år fyllda ”still going strong”. Att få fiska på Em är inte så svårt som många tror. Allsköns skrönor florerar om att du måste vara greve eller direktör. Sanningen är tvärtom. Här fiskar och umgås du med alla sorters människor, i bastun och vid ån är vi alla lika. Du skriver eller mailar till fiskmästaren, alla kontaktuppgifter finns på www.emsherrgard.se. I början av din karriär som Emfiskare kan det hända att du inte får tillgång till de bästa huggetiderna, vartefter du fiskar dig genom åren så blir tiderna bättre och bättre. Närvaro uppskattas och premieras. Fiskmästare Kent Håkansson lägger också ut eventuella lediga dagar och återbud på Internet så det kan vara klokt att kolla hemsidan då och då. På hösten klarar du dig bra med en intermediatelina eller något tyngre, flytlina fiskas av ett flertal men jag mfl föredrar att komma ner till fisken. Jag tycker kanske inte att det är så viktigt vilken längd ditt spö har, anpassa gärna efter vattenföringen. Mycket vatten kanske 15 fot, dvs 35 kubik eller mer. Själv trivs jag med en 13 fotare i mer normal vattenföring, 15-25 kubik. Flugor är ett kapitel för sig, bruna flugor fiskar bra, själv skäms jag inte för att använda Ullsockar i olika storlekar. De vackra Emflugorna Em Silver, Em Heron, Lawson mfl är alltid roliga att använda. Regeln mörkt o mulet mörka flugor, ljust o soligt ljusa flugor är en mycket bra regel på Em. Ta därför inte så allvarligt på flugval, det kan hämma dig psykologiskt.
Fiske sker på de sista kilometrarna av ån, de som mynnar mot havet. Här passerar all fisk utan besvär av kraftverk och annat otyg. Ån har ett drygt tiotal pooler, ett flertal av dessa är verkligen en dröm att fiska och ingen kan anses vara dålig, det står fisk längs med hela sträckan utan undantag. Det finns en gammal regel som säger att fiske i de nedersta poolerna (nedströms stora träbron) endast får bedrivas efter kl 10.00. Detta för att vi sjusovare skall kunna just sova en stund men ändå kunna få fiska på orört vatten. Varje år fångas fisk över tio kilo i ån och catch and release praktiseras nästan utan undantag. Ett gott råd är att införskaffa bygdefiskaren Pelle Klippinges bok ”Emån, med flugspö längs världens förnämsta havsöringsvatten” En av de bästa fiskeböcker jag läst, inte bara mängder med generösa råd för just Emfiske utan också en bibel rent generellt för flugfiske efter havsöring. Så skriv idag, unna dig ett besök vid underbara Em, fiskarna är så stora och så svåra, precis som det ska vara.

Vill du fiska på Em eller få mer info, kolla här:
http://www.emsherrgard.se/
http://www.gustiftelse.se/
http://www.speycast.se/

Vertikal på Storsjön...

...visst är det lustigt ibland. En av mina bästa vänner Lennart kommer från Sandviken, flyttade ner till Bro för en tjugo år sedan. Kvar i Sandviken och Bovik finns en sommarstuga som han bjudit oss till, dvs min familj och jag, många gånger... Vi har firat många sköna helger där, både sommar o vinter men aldrig riktigt fiskat förutom något abborrpass mellan varven. Visst vet jag att storsjön har många och fina gösar och är ett känt trollingvatten men det har lixom aldrig blivit av att vi gett oss på dem...
Nu blev det ändå och faktiskt äntligen av. I torsdags bestämde vi att jag skulle släpa upp Lindern för ett försök, lite tips fick jag av skicklige Peter "Cisco Kid" Lindberg i Sala som har egna och kompisars erfarenhet i ryggen, visst är det kul med människor som bjuder på sin erfarenhet och kunskap, många tack Peter.

Bilen gick som en klocka förbi Heby och Gysinge och landade säkert i Bovik utanför Sandviken, jag har nyligen skaffat en Kia Sportage diesel med fyrhjulsdrift, jag blir bara nöjdare och nöjdare med min budgetjeep. I stereon satt Pearl Jams gamla cd "No Code"... En ganska usel skiva av världen bästa band men som faktiskt har ett guldkorn, "off he goes", passade bra för just denna dag...

Ramp fanns nere vid Bovik, tyvärr bara för boende, det tog inte många sekunder innan "ramppolisen" dök upp och undrade vad vi sysslade med, var vi kom ifrån och vad vi skulle göra... mannen ondgjorde sig över Stocholmare och folk från Upplands-Väsby (vad just denna lilla ort gjort just honom var oklart). Trist, att just ramper ska vara så känsligt för folk, att inte kunna bjuda tillresande sportfiskare på möjligheten att sjösätta bekvämt, nej, mitt är mitt o ditt är ditt... Vi blev dock godkända eftersom Lennart har stuga i området eller så var det för våra vackra ögon ...

Fisket då? Jo, jag har länge känt att just vertikaljiggandet skulle vara lite trist om det bara handlade om att fiska på lekfisk... Duktiga fiskare runt om i landet, framför allt i Småland, har de senaste åren lyckats ganska bra i stort sett hela det isfria året. Själva har vi i kompisgänget egentligen bara haft bra fiske i ett par få stockholmssjöar efter leken, tex Mälaren är fortfarande svår, där skulle det vara kul att lyckas så smånigom... Nåväl, väl ute på sjön började det bra och dåligt, vi fiskade kanske bara ett par timmar men tappade omgående fyra! stycken gös, har sällan haft så många tappade fiskar på raken... Kul att dem hugger, trist att dem kliver av... Ännu intressantare är att studera andra på sjön. Vi fick verkligen en överaskning, kunde direkt räkna till tre båtar i vårt område som vertikalade. Faktiskt fler än trollarna, buskul... Vertikalklubben på Storsjön är också generösa goa gubbar, tips om jiggar och fiskeställen kommer utan att man måste fråga, härligt... Dagen därpå blir det lite mer ordning, fisket går trögt den första timmen, på flaket vi fiskar för tillfället ligger det några andra båtar som också har det lite kärvt... Jag börjar fundera på mina egna erfarenheter från andra sjöar, vad gör man när man det är trögt... Vi lägger oss på lite djupare vatten, letar betesfisk... Hittar några ganska rejäla löjstim på 6,5-8 meter. Byter till lite mindre och stelare jiggar och JA, koden är knäckt... Under 1,5 timme landar jag fem stycken gösar, två flotta fiskar på ca 2,5 kilo och tre lite mindre... Storsjön blir plötstligt givmild och fisken sitter kvar på kroken dessutom...

Fisket denna dag kommer kanske inte att gå till historien men har övertygat mig om att Vertikaljiggandet bara har framtiden för sig, att det verkligen utövas runt om i landet är ingen nyhet men att det börjar få sånt genomslag att gamla härdade trollare helt slutat släpa runt wobblers på frivattnet och gått över till VJ, som var så tydligt på just Storsjön, hade jag ingen aning om... Tack alla goa gubbar på sjön för tips och idéer. Inte illa att man hade en "kusin" på sjön dessutom. Den första bilden visar skicklige Fredrik Owetz med nästan identiskt båt som jag har... Fredrik var till stor hjälp för oss tillresta oskulder på Storsjön...

Lite att tänka på när det gäller Storsjön är att respektera bla de fredningsområden som finns för gösleken, trollingfisket är också begränsat vissa tider... Fiskekort är en självklarhet, inköpsställen för dessa samt fredningstider mm hittar du i länkarna som följer. Storsjön är ett vatten som stundtals ger rikigt bra fångster, vissa dagar kanske bortåt 25-30 fisk... Det gör absolut ingenting om man sätter tillbaka dessa för framtida återfångster och fortsatt bra fiske...

Visst är det gott att leva.

Info om Storsjön mm
http://arbetarbladet.se/merlasning/fiske/1.59908
http://www.gastrikland.com/G%F6ra+-+G%E4strikland__1053.html/subCat/Fiske/objID/26791

...SommarSutare...

...egentligen har jag kanske fiskeförbud, våren och sommaren har varit fylld med fantastiskt härliga äventyr, storabborre på Lejondal, havsöring på Em, laxfiske i Skottland, ett makalöst vårfiske efter gös... Sista tiden har jag varit tvungen att vara bland vanligt folk, arbeta lite och värst av allt, måla huset ;)... Igår och idag fick jag nog och beviljade mit själv villkorlig dom med permission, rafsade ihop mina gamla grejor och åkte ner till Lejondal för att bota värsta abstinensen, sutarmete oldschool... Enkelt tackel, majs som bete och ströbröd o majs som mäsk. Sutarna var hemma, fem st första dagen o tre idag... Härliga starka och vackra fiskar, rejäla dragningar i spöt som fick nappalarmen att tjuta!

Mitt sällskap dessa timmar gick heller inte av för hackor... Lom, dopping och vackra små skrakar. Kräftorna som annars brukar vakna till under eftermiddagen hade mogonjympa på bergsknallen bredvid mina spön, att följa deras bestyr under ett par timmar var otroligt avkopplande, visst är man knäpp! Nåväl, skönt när man går tillbaka till gamla vanor och de är lika sköna fortfarande... Meta sutare och Lev Väl... det ska jag göra...

...allena...

...det blev en kort tur idag.. vaknade tidigt, filosoferade över en kaffe och tittade på temometern, 25 grader i solen redan kl 0900... Vad gör man, det var bara att haka på båten o rulla ut. Det är inte alls fel att fiska allena någon gång ibland. Låta tankarna gå, fiska lite som man vill o testa lite nya ställen som man kanske förbisett... Stirra på ekolodet, leta lite nya toppar.. ja, det är ganska fint faktiskt.
Å faktiskt hittade jag ett par nya spännade partier med sten, var snabb med att spara dem på GPS:en för framtida besök... Måste oxå slå ett slag för markörer, vilken fånigt enkel och suverän uppfinning... En gösfiskare får helt enkelt inte vara utan ca tre stycken...

Fisket var faktiskt lite segt idag, en gös upp o några tappade... Ett säkert tecken på att gösen nu rör sig sakta ifrån grynnorna är förekomsten av gädda... två stadiga bitar på kanske fyra-fem kilo attackerade mig jigg vilt... När grynnorna är som fullast med leksugen gös vågar sig inte dessa gröna fiskar in, de får bokstavligt stryk om de visar sig... Nu är det sängdags och arbete imorgon, det ska faktiskt bli kul... Hoppas att alla haft en fin midsommar, det har jag...

..en glad kille...

...delad glädje är dubbel glädje... En försakad vän fick slå följe igår. Danne, karpkungen eller sutarkonsulten... han har många namn. Vi körde miljövänlig elmotor över grynnorna i kanske två timmar innan Danne fick första nappet, en underbar fisk på 4,3 kilo... en fighter med ett hårt liv bakom sig... lite ärr och några skavanker men trots detta en riktig hårding... Dannes vertikalspö stod i båge, fisken drog o jag tror banne mig att min kamrat fick lite fiskedarr... Grattis Danne, en underbar fisk som du var väl värd. Fick vi inget mer? Jodå, Danne drog två till, han är numerar ett prövat VertikalEss, gå aldrig "all in" mot honom...

Glad Midsommar.

...att testa är halva nöjet...

Halva nöjet med fiske tycker jag är att hitta nya, effektivare redskap, beten och tillbehör som gör att man blir bättre fiskare... Igår hade jag lånat in ett specialdesignat vertikalspö av Jens På Wallins Fiske i bålsta, AMS Jackie Ferrona Best Verticale, och även köpt upp mig på lite nya jiggar och ett nyft doftmedel, Trigger X Zander som innehåller feromoner. Ett ämne som alla djur (inkl människor) avger, ett slags doftspråk för bla sex! I går kombinerade jag sas nya spöet med gamla vanliga jiggar och Trigger X med mycket lyckat resultat... Sex fina gösar mellan 3,8 ner till ca 2,5 kilo på kanske tre timmars effektivt fiske. JF Spöt är 1,90 långt, byggt på "japansk kvalitetsklinga" och uppges ha intervallet 14-21 gram. För att börja baklänges så tycker jag att det kanske är något underklassat. Det klarar ganska lätt beten upp till 30 gram, sedan blir det lite "svampigt". Detaljerna är utmärkta och något som var väldigt positivt är avsaknaden av traditionellt triggergrepp, handtaget är helt slätt. Mycket skönare att hålla i under timmar av "dunk i sten", vid detta fiske är det helt onödigt med trigger. Totalt finns åtta spör ringar och de fyra översta är desstutom lindade i orange färg. Förmodligen tänkt att underlätta fiske när amn bara ser nappen, eftersom jag tror att en rutinerad fiskare kan känna ett napp med fler sinnen än ren känsel (ryck i spöt) så är detta av godo. En fördel med det orangea är också att ögat hittar spöt direkt i röran som uppstår i en vertikalbåt, Min gode vän Linus Johanssons högsta betyg för ett vertikalspö är om det är elektriskt eller ej. Dvs om minsta stöd fortplantar sig från betete, genom linan och upp till din hand. JF Best Verticale kvalar definitivt in här. Aboslut hyperkänsligt, klart i klass med klassettan Luc Coppens Vertical Pro spö... Vid drillning så jobbar klingar succesivt nertill handtagsdelen och suger effektivt musten ur stygga gösar. Jag har tidigare i bloggen nämnt att spöringarna orsakade friktion mot linan, både ljud och "skrap" kan man säga. Igår testade jag med en annan rulle med ny fireline 0,10 och då märkte jag inga sådana tendenser...
Totalt intrycket är alltså mycket bra, absolut toppklass. Ett sobert spö med utmärkta vertikalegenskaper och riktigt fina detaljer, kanske skulle det funnits en eller ett par spöringar till, inte viktigt för funktionen men för ögat och ordningens skull.
Priset är dock högt, 2495:- (ordinarie 3295:-). Du kan nästan får ett par stycken likvärdiga Fox spön för denna peng.

Doftmedel är ju högintressant. Att de funkar är utan tvivel men vilka funkar bäst och visst skiljer det sig från vatten till vatten. Trigger X Zander är en gel, nästan en pasta... Doften är ganska svag, luktar lite plast men det är tydligen så det ska vara. Feromoner i sig är doftlösa och tas upp av något som kallas VNO öppningar, långt in i näsan, av dessa har fisken (och vi)fyra stycken som vid kontakt med feomoner skickar signaler till hjärnan. Mest utforskat är feomoners betydelse för djur när det gäller att skicka signaler såsom "nu är det dags att föröka oss" eller så kan man kalla det attraktion, vilket man vill...
Gelen är i substansen ganska fast, den fuknar utmärkt att smörja på jiggen och sitter kvar riktigt länge... Hela idén är riktigt intressant, kan konstatera att jag åminstonde inte fick mindre fisk med Trigger X Zander, tro kan försätta berg... Lägger också in några bilder fårn gårdagen, gode vänne Janne Granath med fin fisk på knappt fyra kilo, tog på en Kopyto 5,5 tum, mina fiskar tog på brun Big Hammer, oväntat kanske... :)