Underbara Emån...

Vägen via Norrköping o ut på E22:an går fort, kanske lite för fort när suget mot Småland bultar i kroppen. Vi är på väg mot underbara Emån. Smålands vackraste å med kanske världens största havsöring, guds egen favoritfisk. Besöken för mig och Anders har varit heliga de sista tretton åren. En oväntad operation är nog allt som hindrat oss från våra årliga besök, varje höst och varje vår, ibland också en junitur på storlaxen. Denna gång är det höstfiske som hägrar, så stora och vackra fiskar men så svåra, så väldigt svåra. Trots att höstöringen är ökänd för sin tjurighet så kan vi inte säga nej till fiske, svårigheten har blivit en del av tjusningen. Jag ska inte säga att det har varit enkelt att inta den attityden men det är nödvändigt, insatsen i tid är stor och belöningen är ringa i mängd men enorm i tillfredställelse när det lyckas.

Vi bor som vanligt i herrgården, ofta rum fyra. Herrgården är enkel men rustik, fisket sitter i väggarna. Gamla avritningar av drömöringar, kartor mm, allt andas sportfiskehistoria. Det kombinerade köket och relaxrummet som renoverades för några år sedan i lantlig stil med mycket trä känns märkligt mycket hemma… Så är det jämt på Em.

På morgonen är det ett obligatoriskt besök i laxboden, ja så heter den sedan första decennierna på 1900: talet trots att kanske öringboden vore mer korrekt. Under första årtiondena av 1900 talet gjorde man ingen större skillnad på lax och öring. Här finns den intressanta pärmen där all fisk för säsongen noteras och javisst, statistiken lovar samma som det tidigare telefonsamtalet till fiskmästare Kent, det fångas minsann fisk… Det rinner hyfsade 25 kubik, bra… Anders tar sig ut på pontonbryggan i Homepool, här fiskar han alltid bra och då hans rygg inte är den bästa så finns det även ett visst mått av bekvämlighet att finna i bryggans plana golv. Själv sätter jag mig en bit upp i Homepool, nära stora träbron, kanske under samma träd som forna legender suttit under. Kanske satt Theodor Ancarcrona här och funderade på flugval, eller varför inte självaste Anthony Crossley, tänkande på hur man bäst kunde styra en tung våt silkeslina i strömt vatten vilket slutade med utvecklingen av den första flytlinan, silkeslina rejält infettad, utprovad vid Em… Själv är jag ingen legend… mina tankar handlar om vilken fluga jag ska använda och hur stor medan jag myser och har det bra. Det blir en 1 ½ tummare, en Em Silver på minitub i koppar. Storleken är rätt för vattenföringen och färgerna, rött, grönt, blått o silver är klassikt på Em.

Fisket går trögt. Det är sällan eller aldrig som jag lyckats på morgonen vilket också lett till att jag gärna ligger och filosoferar någon extra timme i sängen innan fiske eller kanske är det därför jag inte lyckas. Nåväl, Homepool gäckar men kan också visa sig givmild, det stramar till i linan i höjd med laxboden, hjärnan står still och kan inte ta in att det är fisk på…klockan är ju bara drygt tio! Några snabba knyck och en rullande fisk i ytan säger öring, inte lax och sedan är det över… Ja där hade man sin chans, huggen är ju så få och så står man okoncentrerad och tänker på annat. Funderar på om jag kan skylla mitt misstag på någon annan men går bet, jag är en klant, en misslyckad figur i konstiga vattentäta byxor som går över bröstet! Samtidigt som jag ömkar mig själv ser jag rörelse på andra sidan ån. Harald, en medfiskare, bosatt i Bryssel men trogen Em, med en skön sydväst på huvudet backar vingligt ur vattnet med böjt spö. Han strör verkligen salt i såret men jag sväljer snabbt och ropar en fråga om han behöver assistans, jag vill verkligen inte, är sur o arg över åns orättvisa tilldelning av fisk. Harald är inte nödbedd, jag ställer spöet, greppar kameraväskan och tar mitt uppdrag på allvar, en kort springtur över den gamla träbron och jag är framme, Harald har med skicklighet drillat klart sin fisk, en stor stygg hane på säkert styvt sex kilo. Jag halkar ner för åkanten och lyckas på första försöket få ett bra grepp om stjärten och en arm runt buken. Harald strålar av lycka när han får ta över fisken i sin famn. Han har landat sina drömmars öring. Vi fotar snabbt och säger adjö till fisken. Harald darrar lite, snuset sitter lite varstans kring hans mun men vad gör det, hans dag är perfekt och vi skrattar o ler, kanske skäms jag lite för att jag var avundsjuk, fast det var ju bara för en sekund … Efter att ha spankulerat tillbaka och när jag ändå är i farten landar jag två laxhonor åt andra herrar, vackra men kanske lite smala laxdamer som glittrar i silver. Kanske har jag funnit min uppgift i livet, att landa fisk åt andra…. Nä, inte vara bitter nu.

Höstfisket är svårt, så svårt. Jag behöver lite förnyelse. Jag kilar återigen över träbron till norra sidan och fiskar snabbt, men nu koncentrerat, Ancarcronapool, låter linan växla pool över brytet till Barretpool som är lite svårare, strömmarna krånglar till linan och avfiskningen känns sämre men det är bara en illusion. Nu är jag med när hugget kommer. Fisken nappar så hårt att rullen knarrar till ordentligt. Den går upp o rullar, knycker och tar lina. Underbara öring… nu vet jag varför jag kommer tillbaka…. Hjärtat dunkar, det är ju löjligt, jag är ju över fyrtio men så är det. Fisken blir trött och jag gör som alltid, backar sakta ur vattnet, upp på åkanten och fisken följer nu snällt med. För många år sedan lärde jag mig att låta fisken landa sig själv, det funkar också idag. Med rejäl press så strandar fisken, de sista paddeltagen fisken gör lyckas jag styra rakt fram o vips ligger fisken rygg i grunt vatten av egen maskin, det är bara att plocka upp den och försöka få ordning på mig själv…

Varje fångad öring i Em är speciell, denna fisk har fått lätt lekfärg, skiftar underbart mot brons och har många tätt sittande prickar, vilken vacker fisk, kanske guds krona i skapelsen av fiskar. Mitt ståhej i Barretpool har väckt uppmärksamhet och vännen Anders står klar med kameran och skjuter några täta bilder. Vi sänker ner fisken och låter den andas, vi njuter av guds favoritfisk några sekunder innan den sakta simmar vidare. ”Denna dag ett liv” sa farbror SaltkråkeMelker, jag håller med.

Fisket slutar kl 1900 på Em. Vi avslutar redan kl sex. Att sakta varva ner och umgås i herrgården är ett nöje i sig. Här har många möten lett till livslång vänskap. Kontakter knyts, erfarenhet utbytes… ”hur vare i Ponoi, nappa rysslaxen”, liknande fraser hörs genom kvällen. Själv är jag ganska lugn, jag har ju landat en av guds egna fiskar och det funkar som en blandning av lugnande och lyckopiller. Här finns svenskar, tyskar och danskar. Den sammanlagda erfarenheten av flugfiske är enorm! Jag är inte bäst, har inte mest rutin men jag har fångat fisk ändå, ikväll är jag kung i min egen lilla värld, ”Denna dag ett liv” Hell Melker…

Em är svensk flugfisketradition om något. Här har det fiskats ”lax” med fluga sedan början av 1900: talet. Att öringen och i viss mån laxen överhuvudtaget äntrar ån är till stor del Gustaf Ulfsparre och hans son Göran Ulfsparres förtjänst. Ån har aktivt vårdats och setts efter av dessa två på ett sätt som saknar jämförelse inom svenskt sportfiske. Gustaf gick bort för ett antal år sedan och Göran fortsatte hans verk men har nu pensionerat sig som Fiskmästare. Dock är Göran fortfarande mycket aktivt genom Gustaf Ulfsparres stiftelse, som verkar för åns bästa. Har du tur och vistas vid Em kanske du träffar Göran, han bor kvar i en av herrgårdens flyglar och är vid 80 år fyllda ”still going strong”. Att få fiska på Em är inte så svårt som många tror. Allsköns skrönor florerar om att du måste vara greve eller direktör. Sanningen är tvärtom. Här fiskar och umgås du med alla sorters människor, i bastun och vid ån är vi alla lika. Du skriver eller mailar till fiskmästaren, alla kontaktuppgifter finns på www.emsherrgard.se. I början av din karriär som Emfiskare kan det hända att du inte får tillgång till de bästa huggetiderna, vartefter du fiskar dig genom åren så blir tiderna bättre och bättre. Närvaro uppskattas och premieras. Fiskmästare Kent Håkansson lägger också ut eventuella lediga dagar och återbud på Internet så det kan vara klokt att kolla hemsidan då och då. På hösten klarar du dig bra med en intermediatelina eller något tyngre, flytlina fiskas av ett flertal men jag mfl föredrar att komma ner till fisken. Jag tycker kanske inte att det är så viktigt vilken längd ditt spö har, anpassa gärna efter vattenföringen. Mycket vatten kanske 15 fot, dvs 35 kubik eller mer. Själv trivs jag med en 13 fotare i mer normal vattenföring, 15-25 kubik. Flugor är ett kapitel för sig, bruna flugor fiskar bra, själv skäms jag inte för att använda Ullsockar i olika storlekar. De vackra Emflugorna Em Silver, Em Heron, Lawson mfl är alltid roliga att använda. Regeln mörkt o mulet mörka flugor, ljust o soligt ljusa flugor är en mycket bra regel på Em. Ta därför inte så allvarligt på flugval, det kan hämma dig psykologiskt.
Fiske sker på de sista kilometrarna av ån, de som mynnar mot havet. Här passerar all fisk utan besvär av kraftverk och annat otyg. Ån har ett drygt tiotal pooler, ett flertal av dessa är verkligen en dröm att fiska och ingen kan anses vara dålig, det står fisk längs med hela sträckan utan undantag. Det finns en gammal regel som säger att fiske i de nedersta poolerna (nedströms stora träbron) endast får bedrivas efter kl 10.00. Detta för att vi sjusovare skall kunna just sova en stund men ändå kunna få fiska på orört vatten. Varje år fångas fisk över tio kilo i ån och catch and release praktiseras nästan utan undantag. Ett gott råd är att införskaffa bygdefiskaren Pelle Klippinges bok ”Emån, med flugspö längs världens förnämsta havsöringsvatten” En av de bästa fiskeböcker jag läst, inte bara mängder med generösa råd för just Emfiske utan också en bibel rent generellt för flugfiske efter havsöring. Så skriv idag, unna dig ett besök vid underbara Em, fiskarna är så stora och så svåra, precis som det ska vara.

Vill du fiska på Em eller få mer info, kolla här:
http://www.emsherrgard.se/
http://www.gustiftelse.se/
http://www.speycast.se/